Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - I Sion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men vi får ingenting veta om de nya redskapen,
som odlar Guds åker.
Skolmästarn började tro, att Kolås Gunnar inte hade
menat så illa, som det hade låtit.
— Är det Gunnars mening, sade han och försökte skämta,
att här ska predikas en annan lära än den lutherska?
— Här är inte fråga om någon ny lära, for nu Gunnar
ut med vass röst, utan om vem som ska predika, och såvitt
jag vet, är Matts Eriksson lika god lutheran som både
skolmästarn och kyrkoherden.
Skolmästarn hade för en stund glömt bort kyrkoherden.
Nu såg han ner på denne. Kyrkoherden satt stilla och orörlig
med hakan mot käppkryckan och hade fått en helt
besynnerlig glans i ögonen. Och Storm såg, att hans blickar stadigt
vilade på honom och inte lämnade honom en sekund.
"Det hade kanske ändå varit bättre, om han inte hade
kommit hit just i kväll", tänkte skolmästarn.
Det föll honom in, att detta, som hände nu, var likt något,
som han hade varit med om förut. Det kunde vara så där
ibland i skolan någon utmärkt vacker vårdag, då en liten
fågel kom och satte sig utanför skolhusets fönster och sjöng
och sjöng. Och rätt som det var, började då alla barnen
be om lov, de upphörde att läsa, de bråkade och väsnades
och voro knappt styrbara. Något sådant var det, som hade
kommit över församlingen denna kväll efter Hök Matts’
ankomst. Men skolmästarn tänkte, att han skulle visa prästen
och dem alla, att han var man att ta bukt på upproret.
"Nu för det första ska jag låta dem hållas, så att
bråkmakarna får prata sig trötta", tänkte han och gick helt lugnt
och satte sig på en stol, som stod bakom bordet med
vattenglaset.
I och med detsamma bröt det ut ett helt rasande oväder
över honom, för nu började var och en besjälas av den
tanken: "Vi är ju alla lika goda som skolmästarn. Varför
ska han ensam få säga oss vad vi ska tro och inte tro?"
Detta tycktes vara nya tankar för de flesta, men det hördes
dock på talet, att de hade vuxit och grott inom dem, alltsedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
