Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den nya vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så där kom och rövade en jungfru från hennes hem mitt i
natten.
— Vad sa då Hellgum?
— Han stod tyst och hörde på en stund, så sa han
saktmodigt, att hon hade rätt och att han hade varit för
häftig. Och så på eftermiddagen förde han hem Gunhild till
föräldrarna och gjorde allt gott igen.
När Stark Ingmar slutade, såg Ingmar upp och smålog.
— Gertrud är duktig, hon, sade han, och Hellgum är
ock en storkarl, fastän han är vild av sig.
— Jaså, du tar det på det sättet, sade gubben. Jag tänkte
du skulle undra över varför Hellgum var så eftergiven mot
Gertrud.
Till detta teg Ingmar.
Stark Ingmar var också tyst en stund, så började han på
nytt.
— Det var många i kyrkbyn, som frågade efter dig. De
ville veta på vilken sida du ämnade ställa dig.
— Det gör väl detsamma vart jag hör.
— Jag ska säga dig en sak, sade gubben, i den här
socken är de vana vid att någon ska styra och ställa för
dem. Men nu är Stor Ingmar borta, och skolmästarn har
förlorat sin makt, och kyrkoherden har aldrig haft någon
duglighet att regera. Därför följer de nu Hellgum, så länge
som du håller dig undan.
Ingmar lät händerna sjunka, han såg utpinad ut.
— Men jag vet ju inte vem som har rätt.
— Folk väntar nog, att du ska befria dem från Hellgum.
Du kan tro, att vi har sluppit mycket ont, som inte har
varit hemma i vinter. Det var nog svårast i början, innan
människorna vande sig vid denna omvändelsesjukan och vid
att bli kallade djävlar och helveteshundar. Och allra värst
var det, när de omvända barnen också började predika.
— Jaså, barnen predikade även, sade Ingmar misstroget.
— Ja, Hellgum hade talat vid dem om att de skulle tjäna
Gud i stället för att leka, och så tog de sig för att omvända
de vuxna. De låg på lur och föll över dem, som kom gående
framåt vägen. Och så ljöd det en om öronen: "Ska du inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
