- Project Runeberg -  Jerusalem /
153

Author: Selma Lagerlöf - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - L'Univers' undergång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stark vind blir hejdad i en trång gränd. Det kom från
människorna i trappan, som hade blivit hindrade i sitt
framträngande.

Uppför trappan hade burits en man, som var en
krympling och inte kunde gå själv. Han var till den grad hjälplös,
att hans betjänt hade burit honom på sin rygg från och till
bordet. Det var en stor och tung man, och betjänten hade
nu mödosamt släpat honom uppför halva trappan. Där hade
han stannat ett ögonblick för att hämta andan, och då hade
folk trängt på, så att han hade fallit på knä. Nu fyllde han
och hans husbonde trappans hela bredd och bildade ett
sådant hinder, att ingen kunde komma fram.

Då såg mrs Gordon, att en stor, grov man böjde sig ner,
lyfte upp krymplingen och vräkte honom över trappräcket
nedåt. Men hon såg även, att, så förfärligt som detta än var,
blev ingen skrämd eller upprörd över det. Ingen tänkte på
annat än att rusa vidare uppåt. Det var, som om en sten
på vägen hade blivit kastad i diket, ingenting vidare.

Den unga amerikanskan förstod, att bland dessa människor
fanns ingen räddning. Hon och hennes små barn voro dömda
att förgås.

*



Det var ett ungt par, en man och en hustru, som gjorde
sin bröllopsresa. De hade sin hytt långt akter ut, och de hade
sovit så gott, att de ingenting hade hört av själva
sammanstötningen. Där borta gjordes inte heller senare mycket larm,
och då ingen kom ihåg att kalla på dem, sovo de ännu, då
alla andra redan voro uppe på däck och hade börjat kampen
om båtarna.

Men de vaknade, då propellern, som hela natten hade
bullrat alldeles under dem, plötsligen upphörde att röra sig.
Mannen kastade på sig ett par klädesplagg och sprang ut
för att se vad som stod på.

Om några ögonblick kom han tillbaka. Han stängde
hyttdörren väl efter sig, innan han yttrade något.

— Skeppet sjunker, sade han därpå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free