Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Auktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härvid for en glimt av lycka över Ingmars ansikte. Han
mumlade sakta för sig själv: "Ingmar Ingmarsson på
Ingmarsgården", och såg ut som ett barn, vilket har erhållit
en gåva, som det länge har längtat efter. Men i nästa
ögonblick kom ett uttryck i hans ansikte, som om han med
oändlig avsmak och leda ville visa den vunna lyckan
ifrån sig.
Nyheten hade gått över gården på ett ögonblick. Folk
talade och frågade högt och ivrigt. Flera blevo så glada,
att de fingo tårar i ögonen.
Ingen hörde vidare på auktionistens rop, utan alla trängde
sig fram för att lyckönska Ingmar, både bönder och
herremän, både bekanta och främlingar.
Då Ingmar stod omgiven av alla dessa glada människor,
lyfte han på en gång ögonen och blev varse mor Stina, som
stod ett litet stycke från de andra och betraktade honom.
Hon var mycket blek och såg gammal och fattig ut. När
Ingmars ögon föllo på henne, vände hon sig bort och
började gå hemåt.
Ingmar gjorde sig fri från de andra och skyndade efter
henne.
Han böjde sig ner till henne och sade med hes röst,
medan vartenda drag i hans ansikte darrade av sorg:
— Gå hem till Gertrud, mor Stina, och säg henne, att
jag har svikit henne och sålt mig för att få gården! Bed
henne, att hon aldrig mer tänker på en sådan stackare, som
jag är!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
