Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Korsbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tre hus inne i Jerusalem. Två av dessa användes
till bostäder, men det tredje brukades till skolhus. Det hade
inte varit en liten glädje för dalfolket att finna, att kolonien
hade en alldeles förträfflig skola, där deras barn skulle få
bättre lärdom, än de hade kunnat ge dem hemma.
Dalbönderna hade knappt hunnit med annat än att packa
upp sina saker och få ordning i sina rum, men karlarna
hade märkt, att det fattades en del bohag och möbler, och
de hade börjat tala om att de skulle göra sig hyvelbänkar
och snickra ihop stolar och bord och sängar och diskbänk
och köksskåp och annat, som behövdes. De hade också hört
kvinnfolken tala om att det var svårt att få ordentligt bröd
i den där österländska bakugnen, som fanns i huset, och
de funderade på att mura om den. Och på samma sätt som
karlarna hade deras hustrur börjat tänka på vad gagn de
skulle kunna göra i kolonien. Det såg ut, som om det inte
skulle bli ont om sysselsättning för dem heller.
De gamla Gordonisterna hade sitt egentliga arbete med
att sköta skolan och att gå omkring till sjuka och hjälpa
fattiga, och de fortsatte med detta alltjämt. Medan de ännu
voro ensamma, hade de lejt till alla sysslor, men sedan
svensk-amerikanarna hade kommit, hade dessa åtagit sig
köksbestyren. Det var inte litet göra. De hade att sörja för
en hundratjugu personer dag ut och dag in. Men det var,
som om de hade glömt allt annat utom att laga mat och
tvätta kläder. Nu ville dalkvinnorna ta på sin del att väva
och sy det, som behövdes. De skulle med det snaraste sätta
upp sina vävstolar och väva kläder, mattor, handdukar och
fint duktyg, för vart skulle det bära åstad, om man skulle
nödgas köpa allt sådant för så mycket folk, som de voro?
Men det, som var ännu bättre än detta att tänka på, det
var den stora kärlek och den glädjefulla välkomst, som de
hade mött i kolonien. De kunde ännu inte tala med de gamla
Gordonisterna, men de märkte väl, att dessa gjorde allt, vad
de förmådde, för att nykomlingarna skulle känna sig
hemmastadda och lyckliga. Och svensk-amerikanarna vittnade om
dem, att de aldrig hade råkat bättre folk. De voro färdiga
att hjälpa, närhelst de kunde, aldrig sade de ett ovänligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
