Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - På morgonrodnadens vingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gården med spadar i händerna och väntade endast på mrs
Gordons återkomst för att gå bort och gräva graven.
Gertrud gick ner i tvättstugan. Hon stod länge och
betraktade Gunhild och kom i häftig gråt. Hon hade alltid hållit
mycket av henne, som nu låg där död, men medan hon stod
och såg på Gunhild, fick hon alldeles klart för sig, att inte
hon, Gertrud, och inte heller någon annan människa hade
givit Gunhild så mycken kärlek, som hon hade förtjänat.
Alla hade nog förstått, att hon hade varit redbar och god
och sanningskär, men hon hade gjort livet tungt för sig och
andra genom att vara för noggrann med småsaker, och detta
hade stött bort människorna från henne. För varje gång
Gertrud tänkte på detta, tyckte hon, att det var förfärligt
synd om Gunhild, och hennes tårar började rinna på nytt.
Men plötsligen upphörde Gertrud att gråta, och hon såg
på Gunhild med oro och förskräckelse. Hon märkte, att
Gunhild låg där med ett uttryck i sitt ansikte, som hon hade
haft i levande livet, när hon hade funderat på något, som
hade varit svårt eller invecklat. Det var besynnerligt att
se hur hon låg där med en djup rynka mellan ögonbrynen
och med litet framskjutna läppar och grubblade.
Gertrud gick långsamt bort från den döda. När hon hade
sett det spörjande uttrycket i Gunhilds ansikte, hade hon
blivit återförd till sina egna bekymmer. Hon tyckte, att
Gunhild också låg och undrade över varför Jesus hade sänt
henne till detta land. "Varför skulle jag komma hit, om
det inte var för något annat än att dö?" syntes hon fråga sig.
När Gertrud åter kom ut på gården, skyndade Hellgum
emot henne. Han bad henne, att hon skulle komma och
tala ett par ord med Hök Gabriel Mattsson. Gertrud stod
och betraktade Hellgum helt förvirrad, hon var så borta
i sina egna tankar, att hon inte ens kunde uppfatta vad han
sade.
— Det var Gabriel, som fann Gunhild på vägen, sade
Hellgum förklarande. Gertrud hörde honom inte, hon stod
bara och grubblade över varför Gunhild hade ett sådant
uttryck i ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
