Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Barbro Svensdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket förtjusta i henne. Då nu Ingmar stannade hemma
och satt vid brasan i storstugan med de andra, sutto Gammal
Lisa och Korp Bengt och småmyste hela tiden. Det blev
ett ivrigt pratande och berättande hela kvällen, och Ingmar
tyckte, att tiden gick fortare, än han hade väntat.
I två kvällar lyckades det för Ingmar att hålla sig hemma,
men tredje kvällen var det söndag, och då föll det hustrun
in att ta fram sin gitarr och börja sjunga för att fördriva
tiden. Det gick bra en stund, men så kom hon in på en visa,
som Gertrud hade hållit mycket av att tralla på. Då kunde
inte Ingmar härda ut hemma längre, utan satte på sig
mössan och gick sin väg.
När han kom ut, var det mörkt som i ett berg, och det föll
ett fint, kallt regn, men detta var just sådant väder han tyckte
om. Han rodde ner till skolhuset, satte sig på en sten vid
älvkanten och tänkte på Gertrud och på den tiden, då han
inte hade brutit sina löften, utan var en hederlig och
rättskaffens man. Han vände inte om hemåt, förrän klockan var
över elva. Då satt hustrun nere vid älvbrädden och väntade
på honom.
Det tyckte inte Ingmar om. Han sade ingenting till
hustrun, förrän de voro inkomna i lillkammarn.
— Du får allt låta mig komma och gå som jag vill, sade
han då, och hon kunde nog höra på tonen, att han var
missnöjd. Hon svarade ingenting, hon bara skyndade sig att repa
eld på en sticka och tända ljus. Mannen såg då, att hon var
alldeles våt, kläderna sutto som smetade utefter kroppen.
Hon gick efter mat åt honom, gjorde upp eld i spisen och
bäddade åt dem, och alltjämt släpade och rasslade de våta
kläderna omkring henne. Men det var inte att se på henne,
att hon var ond eller ledsen. "Jag undrar om hon är så from,
att ingenting kan reta henne", tänkte Ingmar.
Han vände sig tvärt mot henne och frågade:
— Om jag hade gjort detsamma mot dig som mot Gertrud,
skulle du då förlåta mig?
Hon såg fast på honom ett ögonblick.
— Nej, sade hon endast, och i detsamma blixtrade det
till i hennes ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
