Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Barbro Svensdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
farten fick han ögonen på en karl, som körde en vacker,
svart unghäst och åkte lika fort som han själv, utan att det
tycktes vålla hästen den minsta ansträngning.
Inte förr hade hästbytarn stannat och stigit ur kärran,
förrän han, som körde den goda hästen, kom fram till
honom. Han var liten och spenslig, med smalt ansikte och
spetsigt skägg under hakan. Han var alldeles svartklädd, och
hästbytarn kunde inte varken av tyget eller tillskärningen
gissa sig till från vilken socken han var kommen.
Hästbytarn märkte snart, att den där bonden var bra
enfaldig. Han berättade, att han hade en brun häst hemma
och att han ville byta bort den här svarta för att få två av
samma färg. "Den hästen, som du körde med, skulle passa
bra i färg", sa han, "jag skulle vilja ha den, om den
eljest duger något till. Men du får vara hygglig och inte
lura på mig en dålig häst, för det är ingenting i världen,
som jag så litet förstår mig på som hästhandel."
Det slutade så, förstås, att hästbytarn lämnade honom
sin krake och tog den goda unghästen i stället. Aldrig i hela
sitt liv hade han lagt selen på ett så välskapat djur. "Ingen
dag har börjat så illa för mig och slutat så väl", sa han,
när han satte sig i kärran för att köra hem.
Det var ingen lång väg från marknadsplatsen till hemmet.
Han kom fram, medan det ännu var skymning. När han
körde in genom grinden, såg han, att en mängd av hans
gamla vänner, hästbytare från flera socknar, stod utanför
stugan och väntade på honom. De var i mycket gott humör,
och när han kom körande, började de skrika och ropa hurra
och skrattade på samma gång alldeles ohejdat.
"Vad är det ni har så roligt åt, karlar?" frågade
hästbytarn och drog in tömmarna.
"Jo", sa de, "vi har väntat på dig här för att se om
det skulle gå för den där karln att lura på dig sitt blinda
föl. Vi mötte honom, när han kom körande opp till
marknaden, och då slog han vad med oss om att han skulle
lura dig."
Hästbytarn hoppade ur kärran, ställde sig framför hästen
och gav den ett förfärligt slag med piskskaftet rätt mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
