Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Ingmars brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag tänkte, att du skulle tycka om, att jag försökte
gå Guds vägar.
— Vill du, att jag ska tycka, att du går Guds vägar, när
du överger hem och hustru för att löpa efter din käresta?
Ingmar gick sakta mot dörren. Han såg trött och plågad
ut, men förrådde ingen häftighet. Han var inte mycket lik
en, som drives av en stor och obändig kärlek.
— Om nu Halvor levde, vet jag, att han skulle råda dig
att fara hem och försona dig med din hustru, sade Karin.
— Jag har allt slutat opp att handla efter människors råd,
sade Ingmar.
Karin reste sig nu också upp. Hon blev förbittrad på nytt,
därför att Ingmar antydde, att han handlade efter Guds bud.
— Jag tror inte Gertrud tänker på dig numera på samma
sätt som förr, for hon ut.
— Jag vet nog, att ingen här i kolonien tänker på
giftermål, sade Ingmar, men jag ville i alla fall försöka.
— Ja, avbröt Karin, inte behöver du bry dig om vad vi,
som hör till samfundet, har lovat varandra, men jag tänker,
att du fäster mer vikt vid om jag säger dig, att det nog är
så, att Gertrud nu har vänt sin håg till en annan.
Ingmar stod alldeles nere vid dörren. När han hörde detta,
blev han stående och famlade framför sig, som om han inte
kunde se låset. Han vände inte ansiktet mot Karin. Det
dröjde inte en sekund, förrän Karin tog sina ord tillbaka.
— Gud bevare mig för att säga, att en av oss skulle
älska någon med en köttslig kärlek, sade hon, men jag tror,
att Gertrud nu älskar den ringaste av bröderna här i kolonien
mer än dig, som står utanför.
Ingmar drog en djup suck. I en fart fick han upp dörren
och gick sin väg.
Karin Ingmarsdotter satt en stund i tungt grubbel, så reste
hon sig, slätade håret, knöt om huvudduken och gick för
att tala med mrs Gordon.
Karin sade henne öppet varför Ingmar var kommen. Hon
rådde föreståndarinnan att inte låta Ingmar stanna kvar
i kolonien, om hon inte ville mista en av systrarna. Men nu
hände det så, att medan Karin talade, satt mrs Gordon vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
