Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - I armodets dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På senare tiden hade Ingmar tyckt sig märka, att Gertrud
hade börjat fatta tycke för Gabriel, och han föreställde sig,
att hon kunde komma att gifta sig med denne, om de bara
väl vore hemma. Ingmar ansåg, att detta vore den största
lycka han nu kunde hoppas på. "Jag vet nog, att jag aldrig
kan få tillbaka Barbro", tänkte han, "men jag skulle vara
nöjd, om jag bara sluppe gifta mig med någon annan, utan
finge gå ensam genom livet." Men han hade alltid mycket
bråttom att skjuta ifrån sig dessa tankar. Han bannade sig
själv mycket strängt. "Du ska varken tänka hit eller dit, och
du får inte göra dig några inbillningar, du har ingenting
annat att göra än att försöka fundera ut hur du ska kunna
föra hem Gertrud."
Bäst Ingmar stod i dessa tankar, såg han, att en av de
Gordonska kolonisterna kom ut från det amerikanska
konsulatet i sällskap med konsuln. Ingmar fann detta
besynnerligt. Han var nu så pass inne i allt, som rörde kolonien,
att han visste, att konsuln beständigt sökte göra den all
möjlig skada. Det brukade råda stor fiendskap mellan honom
och alla, som tillhörde kolonien.
Karlen, som hade besökt konsuln, var en ryss vid namn
Godokin, som i flera år hade bott i Förenta staterna, innan
han hade slutit sig till Gordonisterna. När de kommo ut på
gatan, bjöd konsuln farväl till honom.
— Du vill alltså försöka dig på företaget i morgon? sade
konsuln.
— Ja, sade mannen, jag måste se till att få saken klar,
medan mrs Gordon är borta.
— Du ska vara vid gott mod, sade konsuln. Hur det än
går, ska jag hålla dig ryggen fri.
Just i detsamma fick konsuln syn på Ingmar.
— Är inte det där en av dem? frågade han med sänkt röst.
Godokin såg sig förskräckt om, men blev lugn, när han
kände igen Ingmar.
— Jaså, det är den där, som ser ut att gå och sova hela
dagen, sade han utan att ens bry sig om att tala saktare än
förut. Han har inte varit länge i kolonien, jag tror inte, att
han förstår engelska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
