Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ska du inte gå och ställa om brevet? sade Barbro och
gick efter henne.
— Jag undrar om jag kunde få tala med dig ett klokt
ord, sade Gammal Lisa.
— Å jo, sade Barbro, det kan du nog få.
— Jag tänker som så, sade Gammal Lisa, att jag kan
lova dig att hålla allt detta hemligt, men då ska du gå
in på att inte göra något ont varken åt dig själv eller barnet,
förrän vi är säkra på att det blir sådant, som du väntar.
Barbro stod och betänkte sig.
— Vill du lova, att du ger mig fria händer efteråt?
— Ja, sade gumman, efteråt ska du få göra vad du vill,
det lovar jag dig.
— Å, jag tycker, att jag lika gärna kan göra slut på mig
med detsamma, sade Barbro och såg liknöjd ut.
— Jag trodde, att du nu mest av allt önskade, att Ingmar
skulle få ställa till rätta det, som han har gjort illa, sade
gumman, men därav blir väl ingenting, om han får sådana
nyheter.
Barbro ryckte till och tog sig åt hjärtat.
— Det ska få bli som du vill, sade hon, men detta är ett
tungt löfte. Du får allt noga tänka på att du inte sviker mig.
Detta avtal blev väl hållet. Gammal Lisa förrådde intet,
och Barbro tog sig efter detta så noga i akt, att ingen anade
vad som förestod henne. Hon hade lycka med sig däri, att
det blev tidig vår. Snön smälte bort ur skogen redan i april.
Barbro lät driva en del boskap upp till fäboden, som låg
långt borta i ensamma ödemarken, så snart som det fanns
ett grönt strå för den att leva på. Hon och Gammal Lisa
följde med dit upp för att sköta den.
Så blev ett barn fött i slutet av maj. Det var en gosse, och
han såg vida sämre ut än det barn, som Barbro födde förra
våren. Han var både liten och klen och skrek ständigt. När
Gammal Lisa visade honom för Barbro, log denna bittert.
— Du hade inte behövt tvinga mig att leva för det här
barnets skull, sade hon.
— Inte kan någon se på en sådan liten en vad han ska
bli till, sade gumman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
