Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem, som funnos. Barbro blev röd i ansiktet och fick tårarna
i ögonen.
— Det här barnet har det inte bättre, än om det vore
fött av en tiggarkäring, sade hon i hastigheten.
— Du borde ha tänkt en smula själv på sådant här, sade
gumman. Jag undrar hur du skulle ha rett dig, om inte jag
hade plockat ihop vad jag kunde komma över av småkläder
och tagit med mig.
Barbro kom nu ihåg sig. Den mörka förtvivlan, som hon
hade levat i under hela vintern, grep henne och gjorde henne
hård på nytt.
— Det hade varit bättre, om barnet varken hade blivit
lindat eller vårdat, sade hon.
Nästa dag steg Barbro upp. Hon tog fram nål och tråd
och började klippa sönder ett lakan för att sy kläder åt
gossen. När hon hade hållit på en stund, kommo de dystra
tankarna åter över henne: "Vad tjänar det till, att jag gör
i ordning sådant här åt honom? Det vore bättre, att jag gick
ner i myren med honom, för dit måste vi ändå, vi båda."
Hon gick ut till Gammal Lisa, som mjölkade korna, innan
de skulle gå ut i skogen.
— Vet du, Lisa, hur länge det kan dröja, innan vi kan
vara säkra på att barnet inte ser?
— Nog dröjer det ännu en åtta dagar eller kanske ett
par veckor, innan man kan vara riktigt säker, svarade
gumman. Barbro gick tillbaka in och återtog arbetet. Då
hon förde saxen, gick den ojämnt, hon kände, att handen
darrade och skälvde. Snart spred sig darrningen genom hela
kroppen, och hon måste för en stund höra upp med arbetet.
"Herregud, vad går det åt mig? Kan det vara möjligt, att
jag blev så glad åt att få ha honom kvar några veckor ännu,
att jag skälver i var led?"
Gammal Lisa hade det strävsamt uppe i skogen. Hon fick
både driva korna i vall och sköta om mjölken. Barbro tänkte
numera bara på att vårda gossen och kom sig inte för att
hjälpa henne med någonting.
— Du, Barbro, kunde väl göra annat än sitta och stirra
på gossen, sade gumman en dag, då hon var alldeles uttröttad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
