Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kong Sverre (1902)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kong Sverre
19
at Harald Haarfagres, Olav Trygvessøns og Olav den Helliges Verk
altid maatte vedblive at være Grundvolden, hvorpaa der b3’ggedes
videre. Skjønt han ikke kunde være blind for, at
Overenskomsten af 1164 i mange Henseender betegnede et afgjort Fremskridt
fremfor den forud bestaaende Tingenes Orden, har han alligevel
kunnet opfatte det som en Pligt at faa den brudt, fordi den
havde altfor lidet Rod i Folkets forudgaaende Historie til at kunne
afgive noget paalideligt Grundlag for dets følgende Udvikling. Saa
det altsaa ikke maa opfattes som Hykleri eller Spot, naar han
kaldte sig Folkets Refrier og sagde, at han helst havde ladet det
hele fare, saafremt han ikke havde ynkets over sit Folk og seet,
at de herskede over det, som ingen Ret havde dertil.
Vi finder et Revis for, at han virkelig har handlet ud af en
slig Opfatning, en slig Følelse af art have en Mission i den
jernhaarde, for ingen Fare eller Vanskelighed vigende Konsekvens,
hvormed han gjennemførte sit monarkisk-demokratiske System
ligeoverfor verdslige og geistlige Stormænd istedetfor at kjøbe sig
Fred og gode Dage ved Indrømmelser, som ikke havde behøvet
at medføre nogen synderlig personlig Opofrelse for ham. I den
svenske Forfatter, Professor Cederschiölds nylig udkomne,
velskrevne Rog om Sverre heder det:
«Att Sverre i främsta rummet kunnit leda sig af själfviska
strafvan efter makt, rikedom och andra personlige förmånar, blir
svårligen den slutsats, till hvilken man kommer genom ett
upp-märksamt studium af hans historia. Hade hans hufvudsyfte varit
att i trygghet och behaglig ro njuta frukterna af sin seger öfver
Magnus Erlingsson, så hade han sannerligen lätt nog kunnat
vinna detta genom att visa sig eftergifvande mot aristokratien och
hierarkien. Men icke ens när han bragtes i det yttersta
trangs-mål genom bannlysning, interdikt och ett uppror, till hvilket
större delen af landet anslutit sig, icke ens då försökte han någon
kompromis eller vek en tumsbredd från sit program : en stark
konungamakt och ett fritt bondestand med stormän och
prester-skap såsom statens tjänare, ej som dens herrar. I genomförandet
af detta program såg han icke blott sin ätts, utan hela sitt lands
framtida storhet och lycka. Han kämpade icke blott för sig själf,
utan för sin idée.»
Dette er, efter mit Skjøn, en rigtig Opfatning.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
