Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. De tolf apostlarne och bergspredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
841
18. DE TOLF ÅPOSTLÅENE OCH BSEaSPItEDIKAN.
342
Väl var porten trång, och väl var vägen
smal, men den förde till lifvet; af deras lif
och gerningar, som bekände sig till Jesu ord
och sträfvade att hålla hans bud, skulle
hvar och en förstå, om hans lära var sann
eller falsk; utan detta gerningarnes allena
öfvertygande vittnesbörd gällde hvarken
renlärighetens predikan eller kraftens verk.
Slutligen varnade han för ett hörande af
sina ord, som icke tillika innebar ett
handlande i enlighet mod de föreskrifter, som de
innehöllo. »Derföre», så heter det, »hvar
och en, som hör dessa mina ord och gör
dem, han är att likna vid en klok man, som
byggde sitt hus på hälleberget. Och
slagregnet föll, och floderna kommo, och vädren
blåste och stötte emot det huset, och det
föll icke, ty det var grundadt på hälleberget.
Och hvar och en, som hör dessa mina ord
och icke gör dem, han är att likna vid en
fåvitsk man, som byggde sitt hus på sanden.
Och slagregnet föll, och floderna kommo,
och vädren blåste och slogo emot det huset,
och det föll, och dess fall var stort» (Matth.
7: 24—27)*
Sådana äro, till sina allmännaste
grunddrag framställda, de ämnen, hvilka denna
oförgätliga predikan omfattade; och icke må
det förvåna oss, att de, som fingo höra detta
Jesu tal, »häpnade öfver hans lära». Det
hufvudsakliga föremålet för deras häpnad
var, att »han lärde dem, såsom den der
magt hade och icke såsom de skriftlärde» **.
Deras skriftlärdes undervisning var
trång-bröstad, dogmatisk och oandlig; den var
kall i sätt, ytlig i sak, lånad ur andra hand
och i allt väsentligt endast ett
återupprepande af hvad som blifvit sagdt otaliga
gånger förut; den var utan friskhet, utan kraft
och utan eld; den var en slaf af
auktoriteten och en motståndare till all tankefrihet;
den var på samma gång lärd och narraktig,
på samma gång högdragen och torftig; den
sträckte sig aldrig en hårsmån ut öfver
den omsorgsfullt bevakade gränslinien af
en vid uttryckens bokstaf bunden utlägg-
* Jfr Hez. 13: 11. 12: »säg du till kalkstrykarena: kalken skall dock falla af. Störtskur svämme öfver,
och I, haglets stenar, fallen ned, och stormväder bryte ut! Och se, muren faller. Då skall det till eder
sägas: hvarest är nu den bestrykning, 1 påstrukit hafven?»
** De skriftlärde utgjorde allt ifrån Esras dagar en särskild korporation. Deras uppgift var att afskrifva,
läsa, närmare bestämma, utlägga och omgärda lagen. Det var i denna sist nämda egenskap de uppfunno
dessa skyddande »omhägnader» omkring lagen, hvilka under namn af diberé sofertm, »de skriftlärdes ord»,
utgjorde kärnan af de så kallade »fädernes (eller: de äldstes) stadgar» (Matth. 15: 2; Gal. 1: 14) eller den
muntliga lagen (töra schébeal pi till skilnad från töra schébéketéb, den skrifna lagen), hvars öfverträdande
raischna (eller den egentliga hufvuddelen af talmud) förklarar vara strairVärdare än ett öfverträdande af den
heliga skrifts egna bud. Soferim i detta ords egentliga mening tillhöra endast tiden från Esra till Simon
den Eättfärdiges död (år 300 f. Kr.), och de efterträddes af tannatm, eller laglärarne — de i evangelierna.
förekommande »lagkloke», nomilcoi och nomodiddshaloi (Matth. 22: 35; Luc. 5: 17; 7: 30) — hvilka intaga
tiden till år 220 e. Kr., och hvilka fixerade »de skriftlärdes ord» till haUtchöth, eller »förhållningsregler»,
hufvudsakligen i afsigt att bilda en sejag latöra, eller »gärdande häck omkring lagen». Desse tannatm —
hvilka dock ännu länge helt allmänt kallades grammateis, eller »skriftlärde» — stodo i högt anseende hos
folket. Egentligen var deras uppgift på Kristi tid en trefaldig: 1) i beth hammidrascA, eller skolan, hade
de att för sina lärjungar teoretiskt och i dess minsta enskildheter utlägga lagen; 2) i synedrierna hade de
att gå de domhafvande till handa med upplysningar angående olika lagbestämmelser för det ena eller andra
fallet; 3) i synagogorna hade de att inför större kretsar af folket praktiskt och uppbyggligt förklara lagbuden.
— De berömdaste skriftlärde från makkabeernes dagar och till Jerusalems förstöring äro följande: Jose ben
Joeser och Jose ben Jochanan; Josua ben Perachja och Nittai af Arbela; Juda ben Tabbai och Simon
ben Schetach; Schemaja och Abtaljon; HiUel och Schammai (under de senaste decennierna före Kristi födelse);
Eabban Gamaliel (Hillels sonson och aposteln Pauli lärare).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
