Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. En stor dag i Jesu lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
JEStT Lif.
432
102. Ruiner af Gerasa.
Att emellertid hela förloppet af" denna
tilldragelse var af väldigt uppskakande art,
framgår deraf, att de, som vaktade svinen,
»flydde och berättade i staden och på
landsbygden», hvad som skett. Folket från
Ger-gesa och allt hvad gadarener och gerasener
hette i hela den kringliggande trakten gingo
ut att beskåda den underbart mägtige
främling, som sålunda gästade deras stränder.
Hvilket mera lefvande, mera afgörande bevis
på hans magt och godhet kunde de väl få
se äu den syn, som nu mötte deras ögon?
Den olycklige besatte, som genom sitt
oberäkneliga raseri varit en plåga för hela
nejden, så att ingen kunnat fara den vägen
fram, den eländige invånaren i grifterna,
hvilken under ursinnigt skrän plägat slå sig
sjelf och under ett anfall af uppbrusande
vildhet sönderslitit sina kedjor — han var
nu lugn som ett barn. Någon medlidsam
menniska hade kastat en mantel öfver hans
nakna kropp; och nu satt han vid Jesu
fötter »klädd och vid sina sinnen.»
»Och de vordo gripne af en stor
förskräckelse». De voro mera förfårade öfver
Jesu heliga närvaro, som nu på ett så
slående sätt gifvit sig till känna ibland dem,,
än de förut varit öfver den besattes raseri,
hvaraf de dock fått lida så mycket.
Mannen var visserligen räddad, men svinen hade
omkommit! Det var en allt för känbar
förlust för dem, för att de icke med all magt
skulle sträfva att så snart som möjligt blifva
den obeqväme gästen qvitte. Ifrigt och med
en mun bådo de derföre och besvuro Jesus,
att han måtte lemna deras landsändar. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
