Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag var himlen nära och jag tror, att jag kommer
dit nu.
De gingo tysta utför trappan och öfver gården.
Porten knarrade och Gyllensvan anmärkte torrt,
att gångjärnen borde smörjas. De gingo vidare och
befunno sig snart ute på Ladugårdsgärdet. Ett
ögonblick under vägen hade Lund stannat, men
den andre fattade honom påpassligt kring armen
och frågade:
— Är du inte min vän?
Då hade de tigande skyndat förbi
poliskonstapeln, som mött dem.
Vinden prasslade entonigt i kastanjerna
utanför jägmästarbostället och månen lyste blekt öfver
slätten, där kullarna höjde sig likt plötsligt stelnade
vågor. Som tvänne oformliga skuggor gledo de
båda vandrarne fram utefter landsvägen, tills
Gyllensvan föreslog, att de skulle gå raskare.
— Fryser du? sporde Lund frånvarande.
— Nej, jag längtar.
De togo ut stegen och sneddade öfver fälten.
De närmade sig redan Tegeludden, innan
någondera yttrat en stafvelse mer. Gyllensvan tycktes
ana hvilka tankar, som pinade följeslagaren och
började utan någon som hälst inledning.
— Jag tillhör en utdömd människosort. I en
tid, som bara skryter med att vara praktisk, passar
jag inte. Det lån, jag erhöll vid min födelse, betalar
jag frivilligt tillbaka och... Han häjdade sig, ty
det slog honom, att ord just nu minst af allt var
på sin plats. Efter en kort stunds tystnad frågade
han likväl. — Hvad tänker du på?
— Jag tänker på, att inga andra än de som
tro blifva kättare.
Gyllensvan nickade instämmande.
— Känner du dig som en sådan? Jo jo...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
