Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
patriotism, det blef aldrig utredt. Hvem hade
för öfrigt tid till det? Alltnog, de fordrade, att
kvinnans slöja skulle aflägsnas. De tyckte inte
om masker för ansiktena, de ville se sina
medmänniskor rätt i ögonen... för tusan, hade
inte segrarne rätt att begära öppna blickar och
kärleksfulla leenden? Kvinnoskrik, tårar, flykt.
De gula tofflorna hasade till från alla sidor.
De begärde frihet för sin tro och sina seder,
i värsta fall gåfvo de sitt land, men tron...
aldrig! Och tron kräfde beslöjade kvinnor, ty
äfven mannen är ett svagt käril. Det blef
ändlösa förklaringar på två språk. Skäl och motbevis
korsade hvarandra utan att öfvertyga. Då tillgrep
man näfvarnes och krigets argument. Hafiz Ben
Bachir stannade på platsen med spräckt hufvud.
— De gula tofflorna hasade bort. Sedan hördes
en soldatpatrulls steg i gränden, och en befallande
stämma talade i den inbrytande skymningen.
— Det är ingenting... håll tyst... för
bort liket!
Ali Schekr stack försiktigt fram hufvudet
bakom närmaste hörn. Han var upprörd öfver
kamratens död, men vågade ingenting göra. Det
surrade i hans hjärna, och likt skuggor gledo
människorna förbi hans ögon. Barberaren från
brödtorget stannade framför honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
