- Project Runeberg -  Dikter /
159

(1830) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 159 -s

Hon.

O! du ar sjelf den milda engela, sänd,
Ej att begära tröst, men skänka tröst.
Förtälj din vackra saga än om Döden,
Hur ömt han älskar allt och allt förlossar!
Förtälj det än; och jag vill böja ned
Mitt matta hufvud på ditt knä och lyssna.
Och när jag lyssnat och mitt öga sluts,
Så håll dig färdig med din gömda lia,
Och för den bleka liljan opp till Gud.

Han.

Att evigt blomma och att evigt älska.

Hon.

Att sitta vid den Högstes fot och gråta,
Tills Han, bevekt af mina tårar, sänder
Dig ned, att hemta den, som nu mig flyr.

Han.

O! då du hamnat, hamnar han också.
Han skall v ål söka sjelf den goda engeln,
Som honom för till dig. Till dess forglöm
Hvad jorden brutit, hvad du lidit der.
Sof bort din smärta, sorgens trötta dotter!
Ogh dröm, hur lyckan står vid grafvens rand,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jlrdikter/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free