Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slottet ramlade, riddaren föll och falaskan började
att breda sitt luftiga täcke, men den romantiska
stämningen var ännu kvar.
Maja smög sin lilla hand i min.
»Söta moster, berätta!» hviskade hon inställsamt
»Berätta presis allt! Hur kändes det?»
»Underbart», sa jag drömmande.
»Ryste moster så där besynnerligt — invärtes, som
de alltid ryser?»
»Förfärligt!» sa jag.
»Kände moster alldeles säkert, att moster ville dö
med och för honom?»
»Inte presis det, inte», sa jag harklande mig,
medan det i detsamma slog mig som en blixt, att den här
pumpningen då inte alls var hvad jag hade tänkt mig.
Och så skickade jag ut Maja i köket för att säga till
om te’et.
Nej, skymningsbrasa duger inte, när man ska pumpa
folk, så mycket är då visst — åtminstone inte för den
som är utrustad med ett romantiskt temperament. Hade
inte jag, gamla människan, setat här och låtit mig
gripas af minnenas oemotståndliga ström och blifvit
dragen vid näsan af en flickunge, knappt torr bakom
öronen, och som nu kanske till på köpet anser, att jag går
och bär på en brottslig passjon, fast det tror jag
då knappt hon hann räkna ut. Det fordras allt stor
erfarenhet för att misstänka gammalt folk i kärleks-saker!
Men!
Här fick jag alldeles som ett slag invärtes.
Var jag inte brottslig?
Gick jag inte och bar på ett manligt minne, som
jag inte delade med min man?
Var jag en otro g — — —?
Nej, jag vill inte ens skrifva ut det rysliga ordet!
Hvad ska jag göra? Dela honom? Det kan jag
inte. Han räcker omöjligt till för två.
Hemma i Jockmock. ’ 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
