Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvitbjörn och Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVITBJÖRN OCH VÅR.
199
med ett isblock som fätja. Det gick
en dunkel sägen om att allfadern en
gång i tidernas början skulle ha förstått
sig på att befara vattnet; han hade
nog kommit dragande på det sättet
söderifrån, några sade på en trädstam, andra
på ryggen af en förtrollad sköldpadda,
under alla omständigheter genom krafter
som vanliga dödliga icke ägde; hvad
hade den enögde icke kunnat!
Hvitbjörn drömde ingalunda om att uppnå
allfadern i fråga om öfvernaturlig
förmåga, han var endast en människa som
pröfvade sig fram då han nu i alla fall
fått händer. Icke dess mindre tillägnade
sig Hvitbjörn konsten på sina
erfarenheters väg.
Groft timmer fanns icke i landet, men
att det en gång funnits, det kunde
Hvitbjörn öfvertyga sig om under klara
dagar, då solen sken ner i de bruna
mossarna, på hvilkas botten låg ett
dyigt och hopsjunket golf af välta
trädstammar i alla tjocklekar. Det var
uppenbarligen en dränkt skog, och
Hvitbjörn kom på alla möjliga tankar genom
att se ner i den sjunkna och stilla värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
