Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Islossningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLOSSNINGEN.
217
björn bodde nere i låglandet kunde han
i början se det gröna blänket af isen
under himlaranden i nordväst, men det
förlorade sig mer och mer och
försvann till sist alldeles; jökeln hade gått
ut ur synkretsen mot norr. Det var
icke att förvånas öfver, ty som vädret
blifvit kunde det smälta berg. Det
susade ned med skvalande åskbyar och
varmt regn nästan oafbrutet. Hela
våren drogo dränkande byar öfver jorden,
och dessemellan bröt solen fram, så leende
stark, så hoppfull, att själfva djuren höjde
hufvudet från den våta marken och sågo
världen som om den blifvit ny.
Mörka hagelbyar, genomsprakade af
blixtar, jagade öfver himlen midt i
solskenet och piskade jorden hvit, och när
byn gått och åskan fjärmade sig, spände
sig regnbågen luftig öfver grässlätterna,
på hvilka dropparna hängde glittrande
som gråten i ett barns ögonfransar. En,
två och tre vackra regnbågar hvälfde
sig upp öfver himlen, den ena utanför
den andra, paradisfärgade broar, som
stodo och dock icke stodo på jorden
mellan molnen och den segerrika solen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
