Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Areal av olika ägoslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 AREAL AV OLIKA ÄGOSLAG.
undersökningarna uppgavs arealen naturlig äng till endast 922 824 hektar,
vadan den redovisade ängsarealen undergått en ökning med icke mindre än
346 032 hektar. Orsaken härtill är, som redan förut framhållits, den vidare
omfattning, som vid jordbruksräkningen inlagts i begreppet äng och som
medfört, att en del marker, som tidigare räknats såsom skogs- och hagmark, vid
den sista räkningen hänförts till ordnad betesäng eller annan betesäng.
Skogsmarkens areal uppgår enligt 1927 års jordbruksräkning till 21 746 502 hektar,
medan vid lokalundersökningarna arealen av skogs- och hagmark titgjorde
24 583 721 hektar. Den förstnämnda uppgiften understiger alltså den
sistnämnda med icke mindre än 2 837 219 hektar. Däremot är
överensstämmelsen mycket god mellan skogsmarkens areal enligt jordbruksräkningen
och arealen av skogbärande mark enligt 1911 års jordbruksstatistik (den
sista enligt det gamla systemet), 21 378 185 hektar. Den stora
avvikelsen mellan jordbruksräkningens och lokalundersökningarnas
arealuppgifter beträffande ifrågavarande ägoslag beror till en del på deii nyss
berörda överflyttningen av vissa hagmarker från skogsmark till betesäng
och till en del på överflyttning av mindervärdig skogsmark till »övrig
mark», som fått sin areal ökad från 11 682 183 till 14 283 726 hektor.
Att på detta sätt två andra ägoslag avsevärt ökats på skogsmarkens
bekostnad kan emellertid icke uteslutande förklaras av å deklarationsformuläTet
vidtagna, avsiktliga förändringar i ägoslagens begreppsmässiga omfattning.
Avvikelserna torde i. någon mån även stå i samband med jordbruksräkningens
sammankoppling med fastighetstaxeringen, varigenom en viss benägenhet
torde hava gjort sig gällande från uppgiftslämnarnas sida att i fråga om
marker, som med hänsyn till sin beskaffenhet stå på gränsen mellan två ägoslag,
få dem hänförda till det ägoslag, som vid taxeringen kunde förväntas få det
lägsta värdet sig åsätt.
Det för jordbrukets produktion viktigaste ägoslaget, åkern, har, som redan
framhållits, undergått en anmärkningsvärd minskning i jämförelse med
lokal-undersökningarnas uppgifter. Orsakerna härtill kunna vara av olika natur
och bero antingen på en faktisk tillbakagång i åkerarealen eller på att den vid
de olika undersökningarna redovisade åkerarealen varit i ena fallet (1927) för
låg eller i andra fallet (tidigare år) för hög. Vid skriftlig förfrågan hos
hushållningssällskapens sekreterare i de län, där avvikelserna varit störst, har av
dem framhållits, att alla nu angivna orsaker torde hava samverkat till den
inträffade nedgången. Det torde vara otvivelaktigt, att i vissa delar av landet
under senare år en faktisk igenläggning av åkerjord ägt rum, föranledd i vissa
fall av en övergång till kultiverade betesmarker, i andra fall av att åkern varit
vattensjuk eller av andra skäl mindervärdig. Å andra sidan ligger den
möjligheten nära till hands, att den sista jordbruksräkningens sammankoppling med
fastighetstaxeringen kan hava föranlett en del jordbrukare att redovisa sin
åkerareal i underkant eller, där den varit av sämre beskaffenhet, överflytta
den till annat ägoslag med lägre värde, ehuru taxeringsmyndigheternas
kontroll torde hava utgjort ett korrektiv mot ett mera omfattande missbruk i
denna riktning. Slutligen är det icke uteslutet, att de äldre uppgifterna i vissa fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
