- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
16

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Presidenten Barbicanes meddelande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skola ännu många år förflyta, innan kanonerna åter
komma att ljuda på ett slagfält. Man får således taga
sitt parti och i en annan idéordning söka näring för
det verksamhetsbegär, som förtär oss.

Församlingen kände, att hennes president nu skulle
vidröra sjelfva hjertpunkten. Man skärpte sin
uppmärksamhet.

— Sedan några månader, mine tappre kolleger,
gör jag mig sjelf det spörsmålet, om vi icke, med
vidhållande af vår specialitet, skulle kunna anställa något
storartadt experiment, värdigt det nittonde århundradet,
och om icke ballistikens utveckling skulle sätta oss i
stånd att föra detsamma till ett lyckligt slut. Jag har
derför forskat, arbetat, beräknat, och mina studier
hafva ledt mig till den öfvertygelsen, att vi böra lyckas
i ett företag, som skulle förefalla hvarje annat land
outförbart. Denna länge öfvervägda plan kommer att
utgöra föremålet för mitt meddelande; den är värdig
eder, värdig Gun-clubs föregåenden, och den skall icke
fela att väcka uppseende i verlden!

— Mycket uppseende? — skrek en passionerad
artillerist.

— Mycket uppseende i ordets egentligaste
bemärkelse — genmälde Barbicane.

— Afbryt inte! — upprepade flera röster.

— Jag ber er derför, mine tappre kolleger, att
skänka mig hela er uppmärksamhet.

En darrning genomfor hela församlingen. Sedan
Barbicane med en snabb åtbörd tryckt sin hatt ännu
fastare på hufvudet, fortsatte han med lugn röst sitt tal:

— Det finnes ingen bland er, tappre kolleger, som
icke sett månen eller åtminstone hört talas om honom.
Förvånen eder ej, om jag här kommer att samtala med
er om denna nattens stjerna. Det är måhända
förbehållet oss att blifva denna okända verlds Columber.
Förstån mig, hjelpen mig så mycket i er förmåga står,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free