- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
130

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Passageraren på Atlanta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

qvickheter, utan fäktade snarare som tiraljör. I samtal
bekymrade han sig icke mycket om logiken, trotsade
och gaf hugg åt alla förnuftslut, hvilka han för sin
del alltid föraktat. Han var alltid skonslös i sitt
tal, utslungade argumenta ad hominem med säker
verkan och älskade att med näbbar och klor försvara
förtviflade saker.

Bland andra vurmar hade han äfven den att
utgifva sig för en “sublimt olärd man“ liksom Shakespeare
och bekände öppet, att han föraktade alla lärde; “de äro
menniskor — sade han — som ej göra annat än markera
ögonen, då vi spela ett parti“. Han var med ett ord
en kringirrande riddare från landet med guld och
gröna skogar, en man som var begifven på äfventyr
men derför icke någon äfventyrare, en galenpanna, en
Phaeton, som raskt körde solens vagn, en Icarus med
reservvingar. För öfrigt gjorde han skäl för sig och
det väl ändå, kastade sig med högburet hufvud in i
dåraktiga företag, brände sina skepp med större
munterhet än Agathokles, och, färdig att i hvarje minut
bryta nacken af sig, slutade han alltid med att falla
ned på sina fötter liksom små trollgubbar, som roa
barn.

Hans valspråk var Quand même! och kärleken
till det omöjliga hans hufvudpassion.

Men denne företagsamme man hade också många
fel. Man säger, att den som intet vågar, han har intet.
Ardan vågade ofta och hade icke mera för det. Det
var, en slösare, ett Danaidernas såll. Dessutom var
han en fullkomligt oegennyttig man, som begick lika
många goda handlingar som dumheter. Hjelpsam och
ridderlig, skulle han icke åt sin grymmaste fiende
undertecknat ett “god att hänga“, men väl sålt sig sjelf
till slaf för att friköpa en neger.

Frankrike, Europa, hela verlden kände denne
förträfflige man. Han lät också oupphörligt tala om sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free