- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
202

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. Fyr!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nicholl, Barbicane och Ardan voro nu oåterkalleligen
inneslutna i sin metallwaggon.

Hvem skulle kunna måla den allmänna rörelsen,
som nu öfvergått till sin ytterlighet?

Månen framskred på en himmel af genomskinlig
klarhet och fördunklade under sin vandring stjernornas
tindrande ljus; han genomlopp då Tvillingarnes
konstellation och befann sig nästan halfvägs från
horizonten och zenith. Hvar och en borde då lätt inse,
att man skulle sigta framför målet, liksom jägaren
sigtar framför haren, som han vill träffa.

En förfärande tystnad hvilade öfver hela denna
scen. Ej en vindfläkt förmärktes på jorden, ej ett
andedrag i något bröst. Det var, som om hjertat ej
mera vågade klappa. Allas förvirrade blickar voro
riktade mot Columbiadens vidöppna gap.

Murchison följde uppmärksamt kronometernålen.
Det återstod nu knapt fyratio sekunder, tills slaget för
afresan skulle ljuda, men hvar och en af dem tycktes
räcka ett sekel.

På den tjugonde sekunden intogos alla af en
darrning, och man kom lätt på den tanken, att de djerfve
resandena i projektilen äfven skulle räkna dessa
förfärliga sekunder. Snart hörde man enstaka rop:

"35, 36, 37, 38, 39, 40! — Fyr!"

Murchison tryckte genast med fingret på
afbrottsapparaten, slöt strömmen och slungade den elektriska
gnistan mot Columbiadens botten.

En fasansfull, dittills aldrig hörd, utomordentlig
detonation, hvarom man ej kan gifva en föreställning,
förnams ögonblickligen och kunde hvarken förliknas vid
ett åskslag eller en vulkans utbrott. En ofantlig
eldqvast uppsteg ur jordens innandöme liksom ur en
krater. Jorden höjde sig, och knapt någon enda kunde
för ett ögonblick se skymten af projektilen, som segrande
klöf luften midt ibland de flammande rökhvirflarne.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free