Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Den södra hemisferen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SEXTONDE KAPITLET.
Den södra hemisferen.
Projektilen hade undkommit en förfärlig, en
alldeles oförutsedd fara. Hvem hade kunnat tänka sig
ett sådant sammanträffande med meteoriter? Dessa
irrande kroppar kunde förorsaka de resande allvarsamma
faror; de voro för dem lika många i detta etheriska haf
kringströdda klippor, hvilka de, mindre lyckliga än
sjömännen, icke kunde undvika. Men beklagade de
sig väl, dessa våghalsar i rymden? Nej, ty naturen
hade förunnat dem det herrliga skådespelet af en
kosmisk meteorit: detta oförlikneliga fyrverkeri, som icke
ens en Ruggieri skulle kunnat efterhärma, hade under
några sekunder belyst månens osynliga rand.
Under denna korta belysning hade kontinenter, haf och
skogar visat sig för dem. Tillförde då luften denna
okända yta sina lifgifvande molekuler? Detta var
frågor, som den menskliga nyfikenheten evigt uppstält,
men ännu äro olösliga.
Klockan var nu 1/2 4 på eftermiddagen. Kulan
följde sin krokliniga riktning omkring månen. Hade
hennes bana ännu en gång förändrats af meteoriten? Man
kunde befara det. Projektilen borde emellertid beskrifva
en kroklinie, som var orubbligt bestämd af den rationella
mekanikens lagar. Barbicane var böjd för att tro, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
