Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. J. T. Maston lemnar Long’s Peak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej!
— Jo! —
I sådana ögonblick haglade det starka uttryck, och
i följd af sekreterarens välkända retlighet var Belfast
beständigt utsatt för fara.
Detta lif på två man hand skulle inom kort
blifvit odrägligt, men en oväntad tilldragelse afbröt tvärt
de eviga dispyterna.
Natten mellan den 14 och 15 December voro de
grälsjuka vännerne sysselsatta med att göra
iakttagelser på månskifvan. J. T. Maston förolämpade som
vanligt Belfast, hvilken på sin sida blef uppretad.
Gun-clubs sekreterare vidhöll för tusende gången, att
han nyss märkt projektilen och tillade, att han sett
Michel Ardans ansigte tvärs igenom en af luckorna.
Han beledsagade sina uttryck med storartade gester,
hvilka hans förfärliga jernkrok gjorde i hög grad
oroande.
I detsamma visade Belfasts tjenare sig på
platformen — klockan var då 10 på aftonen — och
öfverlemnade till honom ett telegram. Det var från
befälhafvaren på Susquehanna.
Belfast slet kuvertet, läste telegrammet och
uppgaf ett rop.
— Hvad är på färde? — utropade Maston.
— Projektilen !
— Vidare, vidare!
— Har fallit ned!
Ett nytt rop, som denna gång snarare var ett tjut,
följde på dessa ord.
Belfast vände sig mot Maston. Den olycklige
mannen, som lutat sig oförsigtigt öfver metalltuben,
hade försvunnit i det djupa teleskopet. Det var ett
fall på två hundra åttio fot. Belfast rusade helt
förskräckt till reflektorns mynning.
Han andades åter. Maston hade med sin jernkrok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
