Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Själasörjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄLASÖRJAREN 107
heller fått någon undervisning annat ån af en
gammal okunnig guvernant. Min far hade satt
in all sin energi på att skaffa sig kunskaper,
och han och mor togo sig så nära de kunde,
för att bröderna inte skulle bli utan. Men för
inig blef ingenting öfver. Ni kan för resten
aldrig tro hvad det räcker bra till med husliga
sysslor i en stor familj på landet.
— Allt redligt arbete–––-
— Är lika bra? Jag vet just inte. När jag
blef gift — bara nitton år — kastades jag in
bland de lärda kretsarna i Stockholm. Tror ni
inte jag gärna gifvit min skicklighet i att väfva
och sköta en trädgård för att kunna skrifva ett
oklanderligt, bref och använda främmande ord
på rätt ställe eller för så pass mycket kunska-
per, att min man skulle kunnat sätta mig bara
helt flyktigt in i sina planer och intressen? Vet
ni, det var rätt svårt att förlåta dem där hemma.
— Jag tror jag börjar förstå, sade kyrko-
herden, intresserad af dessa upplysningar om
en märklig mans privata förhållanden. Men
hvarför ha icke dessa svårigheter förr fått föra
fru Callenberg fram till den rätta trösten?
— Jo, ser kyrkoherden, jag fick barn —
det dugde jag i alla fall till. Och efter fyra
pojkar, det är bara en enda af dem i lifvet nu,
kom en flicka, den allra sötaste . . . Har kyrko-
herden någon dotter?
— Sju, sade han och suckade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
