Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 HATTNÅLARNA
skulle vara mycket hjärtskärande att se den
tacksamheten.
— Tycker ni, sade hon, att det är hjärt-
skärande att se mig?
— Ja, sade målaren och såg henne rätt i
ansiktet.
— Naturligtvis gjorde det ondt då att inte
få välja sin egen olycka utan tvingas ta
emot en, som andra fann lämplig för en. Hon
talade mera till sig själf än till honom.
— Bet kan jag förstå, sade han.
— Nej, svarade hon, ni kan inte förstå
det, ni är ung och en man.
— Ja, det är obestridligt, och jag tackar
Gud för det, så ofta jag kommer ihåg det.
Men om kvinnor förstår bättre, hvarför fällde
inte Evas mor ett godt ord för er, då Evas far
var så hård?
— Kvinnor förstår inte bättre, sade hon. De
endast lider litet mera. För resten var hon för
lycklig själf och obekant med smärtan. Hon
uppskattade den inte.
— Och ändå talar ni om er tacksamhets-
skuld?
— Ja, sade hon, som om hon läst upp en
läxa, de handlade ju för mitt bästa.
Han kom fram till hennes stol:
— Är ni säker på det?
Hon drog sig undan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
