Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214.
Modern är visserligen belåten, om han gör
något som hon tycker är bra och nyttigt, men
annars visar hon inga särskilda känslor för
honom. Hon orkar inte och dessutom har hon sin
blyghet. När hon är retlig och uppjagad av
bekymmer, kan hon smälla till honom en örfil på
en slump, men hon smeker aldrig numera eller
säger kelord. Han är för stor nu, tycker hon väl.
Eller fattigdomen är för svår och gör henne stum.
Hon klagar ofta och det skär som knivar: Herre
Gud i himmelen, var ska jag ta till det och det.
Nej, det är som att treva i mörkret.
Bertil är inte hemma men bröderna träffas
då och då. Ibland skryter Bertil lite och talar
om sagolika ting: han har varit på det eller det
kaféet med den och den, de ska träffas då och
då. Och han känner till jäntor i stån, men, säger
han, det är bara skubb, vi driver med dem,
förslår du. Han har börjat röka cigarretter
och talar om hur farligt det är, men att det
är omöjligt för honom att sluta, sedan han nu
hållit på lite och "drar halsbloss". Det är det
som är så farligt. Jaha, det är så djävla
farligt, därför att det slår sej på hjärtat, förstår
du. Så ifall du ska röka, så vänj dej inte vid
halsbloss, förmanar han. Han är förtroligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
