Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han låg och funderade. I morgon skulle han gå i skolan
igen, månne han kunde läxan riktigt? Det var om Josefs
äventyr i Egypten. Han läste igenom stycket — jo, tänk,
att han kunde alltihop rent som vatten. Allt stod helt
tydligt för honom i mörkret — i morgon skulle han låta se, att
han var den, som skulle klara sig fint.
Han såg för sig skolsalen och lärarinnan, som stod
framme vid bordet. Henne tyckte han mycket om. Hon
var snäll och rättvis. Och så var hon så fin och prydlig. Det
doftade av rena kläder, när hon gick förbi; han kände sig
själv helt skamsen, då hon ibland böjde sig ned över honom
och tittade på hans skrivböcker. Och så mjuka, vita
händer hon hade! En gång hade hon smekt honom över kinden,
och så hade han aldrig någonsin blivit smekt. Mor hade
sällan kelat med honom, hon var liksom blyg för det, och
hennes händer voro röda och grova. Och så det, att alla
hade sett, att lärarinnan hade klappat honom, Sten Erling...
Stormen tjöt utanför, det gnisslade i syrénbusken vid
fönstret. Stundom, när vinden trängde in mellan
fönsterspringorna, hördes det ett dovt bölande. Gossen skulle liknat
det vid ljudet av en mistlur, om han någonsin hört något
sådant.
Månne hon, Rut, hade varit en sådan där fin fröken som
lärarinnan nu, om hon hade fått leva? Mor talade mycket
— 61 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
