Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerliga hemmen, där han ibland arbetade. Där föreföll det
verkligen som om den yttre prydligheten samstämde med en
inre finhet och renlighet. Barn och föräldrar slöto sig till
varandra och tonen var vänlig och varm. Ofta då han gick
i sin enslighet och tänkte på dessa, som levde sitt ombonade,
trygga liv utan tanke på eländets helveten, dessa som bara
solade sig och trodde sig vara i sin självklara rätt till det,
kokade hans sinne av bitter harm. Men då ’han såg dem
en och en överraskade han sig stundom med att tycka om
dem, det kunde inte hjälpas. Han gick genom deras lugna
och fina rum så varsamt som möjligt, för att inte smutsa
ned eller störa ...
Och dock, dock...
Hatet måste ju ha sin tid, på det att kärleken måtte få sin.
Det var lätt att vara fin och lugn för den, vars livsbana var
jämnt och mjukt utstakad. Och dessa människor hade inte
rätt till lugnet — i lugnet bodde tjuvnaden. Den unga
modern, som glad och lycklig promenerade genom parken med
sin lilla dotter vid handen, hon stod i skuld till
fabriksarbe-terskan, som hade sin unge i barnkrubban eller hemma i sitt
simpla kyffe. Den ansedde och hedrade borgaren, han stod
i skuld till fången, som stulit, för att uppehålla livet, och den
gamla borgarfrun, som satt i sin bekväma vilstol, omgiven av
värme och kärlek, hon stöd i skuld till hans egen gamla mor,
som alltjämt trälade där hemma för ett knappt bröd.
Tf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
