Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Det är redan midsommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är redan midsommar. En majstång är rest i byn,
och från planen där borta hör jag glam och barnaskratt
eka genom skymningen. Jag känner mig med i leken,
fastän jag sitter hemma hos mig.
Jag går ut med min hustru på kvällen, vi ströva
omkring, såsom vi förr gjorde, vi tända till och med en
eld invid forsarna i ån. Jag sitter tyst och betraktar
hennes ansikte — det blir plötsligt liksom nytt för mig.
Det förefaller mig, som vore det längesedan jag sist såg
detta ansikte ...
Det slår mig, hur främmande vi människor dock äro
för varandra, hur litet vi veta om varandra, hur skamligt
vi äro oss själva nog. Liksom vi möta naturen utan
vördnad, så betrakta vi också våra medmänniskor på
samma sätt. Vi glömma, att varje människa dock är ett
stort under för sig, en vandrande värld, fylld av fruktan
och glädje, ångest och hänryckning, vi glömma att det
finns hemligheter i en människa, dolda källor, stilla
blommande nejder ...
Vi äro fattiga, fattiga ...
Jag tänker på detta hela tiden, medan vi gå hem. Och
riär jag går in, stannar jag en stund och betraktar hela
den skymmande nejden. Det blommar där inne i dunklet,
det blommar och sjunger.
Det växer skogsliljor där borta under de mörka
granarna.
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
