Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Jag har också - Tror jag verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har också känt en sådan man, vars hem plötsligt
hade upplösts. Jag minns, att jag kom in till honom,
allt var så underligt tomt där inne. Jag märkte, att
klockan hade stannat.
— Din klocka har stannat, sade jag. Varför sätter
du den inte i gång?
— Klockan... ? Ja, den har gått ned. Jag har inte
dragit upp den, det är, som om den inte anginge mig
mer.
Jag förstod honom. Tiden hade stannat för honom,
han var liksom utanför den.
Denna lilla händelse dök nu upp i mitt minne, och
jag sitter och funderar över den.
Vi leva alla »på vulkanisk grund», vi skulle alltid, i
viss mening, leva som om tiden hade stannat.. .
Tror jag verkligen på Gud? Är inte alltsamman endast
en barnslig lek med ord?
Och dock — jag tror. Inte på någon särskild gud,
någon gammaldags eller modern, inte på någon som
kan se ut så eller så... jag tror helt enkelt på Gud.
Jag tror på det som är kvar, sedan alla gudar rensats
bort ur begreppet Gud.
Är Gud god? — Jag tror så.
Är Gud barmhärtig? — Inte efter människosätt.
Gud ser på annat sätt än vi, djupare in, längre tillbaka,
längre framåt...
Men alla ord bli falska, jag kan intet förklara för
mig med ord... Vad allt är gåtfullt!
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
