- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Heden och havet. Släkt och bygd. Franciskus med pilbåge. Jag och vi. Advent /
292

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - III - Jag och vi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

versurn i evig oerhörd ensamhet. Det är nödvändigt
att förkunna samhörighetskänsla, men det är också
nödvändigt, att det predikas ensamhet. Det är nödvändigt
att framhålla och fasthålla detta, bl. a. som en
påminnelse åt de unga apostlar i tiden, som med allt
högre stämmor förkunna samkänslans och
masskulturens evangelium.

Jag förstår mycket väl den nödvändighet som ligger
bakom detta och vet, att det är djupt ideella motiv som
driva dem — de bästa och ärligaste av dem. De ha
gripits av tidens sönderslitenhet och sett vart det leder,
då människan är »sig selv nok»; de ha tvingats att
söka en räddning för tanke och vilja och finna en
tros-väg. Men det verkligt förlösande och övertygande
ordet ha vi ännu knappast fått höra från det hållet.
Hittills ha de nya förkunnarna verkat litet för lätta på
handen, tagit alltför summariskt och teoretiskt på
problemen. Deras förkunnelse har verkat mera
kammar-filosofi än i livet tillkämpad och av liv genomsyrad
ståndpunkt. Jag tror tills vidare mera på samkänslan
hos t. ex. slumsystern, som i kristlig självuppgivelse
ger sig hän åt andra, vakar vid sjukbäddar och skurar
golv i fattigkåkarna, än — låt oss säga — på de unga
clartéstudenternas.

Till den djupa samhörighetskänslan hör också den
djupa förmågan att kunna uppleva ensamheten. Jaget
har sin träskmark men också vi’et. Som forntidens
förkunnare hade sina tider av ökenliv, så måste
förvisso den människa som vill tjäna det hela sörja för sin
egen själs näring, kämpa sin egen kamp i det fördolda.
Utan detta blir gemensamhetsviljan flack och tom.

292

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/3/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free