Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 Beck, Kristliga Tal
Således, mina älskade, vi hava en Herre, som icke klemar
ens med sina mest älskade eller är efterlåten mot synden, men
ej heller drager sin hand tillhaka från dem, vilkas hjärtan
en gång tillhöra honom, utan aktar på att hjälpa dem från
otro till tro och från tro åter till högre tro. Vi hava ock
ett vittnesbörd om Herren, vilket icke är uppkommet i blott
lättrogenhet eller omoget utgånget i världen, utan
evangelium har utf Otts i apostlarne genom en allvarlig, svår skola
och tuktan och är beprövat under mycken smärta, mycket
tvivel och mycken strid. Utan samma allvar utfödes därför
ej heller nu i något hjärta evangelii kraft och tro; det trives
ej på lös mark och är icke någon spis för ett vekligt och
högtflygande sinne; det fattar människan med sin tröst och
sin tuktan i hjärtats och samvetets djup. Men huru mången
dragning av evangelii nåd och sanning har icke redan från
barndomen kommit till våra hjärtan, och huru länge redan
har ej Herren gått efter oss med kärlekens lockelse och med
lidandets tuktan, med tröst och med bestraffning, för att
undanröja hos oss den jordiska hjärtehårdheten, som binder oss
i otron eller försvagar vår tro och vilseför den! Låtom oss,
innan vi gå vidare, vända oss till Herren själv, i det vi
gemensamt sjunga följande vers ur psalmen n:r 407:
Jesu, tröttna ej att kalla,
Som du hittills kallat mig.
Låt in ig ur din vård ej falla,
För mig in till frid av dig;
Led mig i din helga fruktan,
Straffa allt av synd du ser.
Att jag av din Andes tuktan
Spörjer nådens kraft alltmer.
Med himmelsfärden bragte Kristus till slut icke blott
uppfostringsverket hos sina lärjungar, utan ock sin egen
vädjobana på jorden. Det högsta hade Jesus därunder satt
som sitt mål: himmelen, härligheten hos Fadren i himmelen,
evighetens krona. I hela mänsklighetens historia har ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
