Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50. Tro och syndaförlåtelse. 571
onda, men om själströst och om syndaförlåtelsens frid var
det ej fråga hos dem. Denna andliga hjälp kom däremot
synderskan och den lame mannen till del, och det åter efter
samma regel, att dem skedde efter deras tro: de hade det
förtroendet till Herrens kärlek, att han oaktat deras väl bekanta
synder dock icke skulle förkasta dem i deras frestelse, utan
lika väl antaga sig dem som oförvitliga människor; och till
hans kraft hade de det förtroendet, att han skulle giva dem
vad ingen syndare kan giva den andre, att han kunde hjälpa
i syndanöd, i själsnöd lika väl som i kroppsnöd.
Men hjälpen var nu icke därför strax till hands, så
snart tron blott var dem i tankarne; utan båda måste först
gå en svår trosväg, innan de kommo till målet. Bet var
intet ringa för en kvinna, för en synderska, att begiva sig
bland ett helt sällskap av fariséer, vilka dömde på det
strängaste och föraktligaste om människor av sådan art, och
att omgiven av sådana blickar kasta sig ned inför en man,
bevisa honom den mest vördnadsfulla kärlek, då hon dock
måste veta, att det just var över honom och vördnaden för
hans person som fariséerna så lätt förargade sig och därför
ondskefullt tydde allt till det värsta. Så måste hon tro, i
tron älska (Luk. 7:47) och övervinna, innan Herren sade
till henne: "Dina synder äro dig förlåtna — din tro har
frälst dig". Må därför de tänka sig in i en sådan väg, vilka
vid tron, som skall gälla inför Herren, blott tänka på
någonting* inlärt och eftergjort. Och någon lättare väg gick det ej
för den lame: fariséer och skriftlärda från alla orter i Galileen
och -Judeen, till och med ifrån Jerusalem, sutto, såsom Lukas
berättar (5:17), omkring Jesus såsom stränga iakttagare,
och man visste väl, att de betraktade mera framstående
sjukdomar såsom straff för särskilt svåra förbrytelser, och att
de höllo en straffpredikan väl på sin plats för sådana av
Guds dorn slagna människor, men icke ett vänligt trösteord;
in i en sådan dom måste den lame. Dessutom måste den i
alla sina leder förlamade och plågade mannen först vinna
fyra andra (Mark. 2:3), som delade hans förtroende till
Jesus och ville bära honom dit; då de nu framkommo till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
