Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synes avsvimmad på golvet med kjolen uppdragen,
Ridén var svettig och vild, röt obegripliga ord, svängde
med armarna. Änkefru Berger släppte ur sig ett
hjärtskärande skri, vände sina tjocka ben i luften och satte
den tunga ändan i golvet så att huset skakade och den
lilla porslinsherden föll ner från chiffonjén och slog
staven av sig. Hon låg nu avdånad, mjölvit i ansiktet
och blå om läpparna.
Astrid vaknade, skrek, klöste Ridén i ansiktet.
Ordsvallet ebbade för Ridén, han stod åter på
verklighetens överslammade och illaluktande lågvattenstrand.
Han var mycket liten och mycket ensam. Flickan han
inte förfört grät och klöste honom. Modern vaknade
stönande och de unga tu gifte sig två månader därefter.
Under hela den högtidliga bröllopsakten hade Ridén
svårt att hålla sig för skratt, det kiknade i magen,
bubblade i halsen, ögonen tårade sig och näsan
frustade. Han hade trampat på ett tuggummi och det hade
fastnat under hålfoten. Den fete blonde brudnäbben
som hette Jan och var sex år stod nu bakom honom när
han låg på knä, pillade och slet i tuggummit och den
lättkittlige Riden fnissade och frustade i olyckligt
skratt. Prästen såg strängt på honom och när bruden
blev ensam grät hon och grät hon och grät hon därför
att hon blivit gift med en så hädisk barbar. Ridén var
lyckligt gift och då fru Berger dog tre månader senare
ärvde Astrid alla hennes möbler så det unga paret fick
ett eget litet bohag att dra om sig när yttervärlden var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
