- Project Runeberg -  Jul-aftonen /
4

(1844) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4
Men livad frågade Serooge efter det? Just så
ville han hafva det. Att få obehindrad komma
fram på lifvets af vandrare fullpackade stråt och
hålla all mensklig sympathi fjerran ifrån sig, det
var just Scrooges högsta tillfredsställelse.
En (]agj — det var en bland de skönaste
dagarna på hela året, julafton, — satt Serooge
flitigt sysselsatt på sitt contor. Det var kalit,
hvasst kallt, mörkt oeh töcknigt öfver allt; han
kunde höra folket ute på gården springa flåsande
af och an, slå armarna omkring lifvet, för att
värma dem och stampa med fotterna mot sten-
läggningen. Tornuren hade nyss slagit tre; men
det vav redan kolmörkt; det hade knappt varit
ljust på hela dagen, och ljuslågor skymtade fram
ur fenstren till contoren i grannskapet, liknande
rödgula streck, dragna på mörkrets svarta grund.
Dimman trängde sig in genom hvarje remna,
livarje nyckelhål, och var så tjock utanföre, att,
fastän gården var en hland de allraminsta, husen
midtemot sågo ut som blotta töckenbilder. När
man såg det tjocka töckenmolnet falla ner och
insvepa allt i mörker, kunde man vara frestad
att tro, det Naturen hade sin verkstad i grann-
skapet och nu höll på att anställa julbrygd i
ofantlig seala. „
Dörren till contoret stod öppen, pa det
Serooge skulle kunna kasta ett öga på sin bok-
hållare, hvilken copierade bref uti en eländig li-
ten håla, ett slags cell utanföre. Serooge hade
en mycket liten brasa på; men bokhållarens var
ännu mindre, så mycket mindre, att den sag ut
som ett enda kol. Men han kunde icke lagga
på mera, ty Serooge hade stenkolslåren inne i
sitt eget rum, och säkert var, att, när bokhålla-
ren kom in med skytfeln, principalen genast bör-
jade tala om nödvändigheten för honom att göra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:44:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/julaftonen/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free