- Project Runeberg -  Jul-aftonen /
22

(1844) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22
hol>!” anmärkte lian i Sin vanliga aflars-ton, »lock
skvggt oeli ödmjukt.
”Långsam!” suckade anden.
”Död’ i sju år,” mumlade Serooge, och an-
nU nnuJSännu,” svarade anden; ”ingen rast,
ingen ro, alltid ångerns qval.”
0 ”Och du reser fort?” frågade Serooge.
”På vindens vingar,” svarade anden.
”Då hör du på sju år hafva kunnat tillryg-
galägga en ansenlig sträcka,” anmarlite Serooge
När anden hörde delta, utstötte han pa nytt et
veron och rasslade i nattens dödstystnad sa hemskt
med sin kedja, alt polisen med skal J™na| ]|“k *
h0n0^S*0,lår^.r‘fj^rädfbelI^’ med dubbla
bojor!” utropade anden ”och vet ieke, .1 ot
li-ra varelser maste oatlatligt arnem i
den. ty jorden måste öfvergå till evigheten man
allt det goda kan utvecklas, kvaraf hon an s an ,
vet ieket att 1,varje Christen ande, som ar del •
Ia„de verksam inom sin lilla krets, likval ma e
anse sin dödliga lefnad såsom for kort oeh niaste 1-
känna, att han icke riktigt nyttjat månget t llalle .
”Men du var ändå alltid en god affarsman,
Jakob!” stammade Serooge, som nu började til-
lämpa andeus ord j)å sig sjélf.
‘»Affärsman!" utropade anden ocl, vi ed sina
händer; ”menskligheten, det allmanna hasta, val-
S t, menniskovänlighet, välvilja och un s,
ende houle hafva hört till mina allarer. Ve k
sainheten i milt yrke var hlott e„ droppa , det
omätliga hafvet af hvad m.gtillhör al o .»
Anden lyfte npp sin kedja, sa l.ogt han k
de nå med sin arm, likasom vore kedjan oisakc
tili hans fåfänga sorg, och släppte henne seda
tungt ned pä golfvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:44:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/julaftonen/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free