Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åratal igenom bära henne djupt nedtryckt öfver
min panna?”
Scrooge bedyrade, det ban pa intet sätt haft
för afsigt att säga någonting, som kunde föroläm-
pa, lika så litet som han med vett och vilja vid
någon tid tvungit anden att bära mössan pa. Der-
efter tog han sig friheten att fraga orsaken till
besöket.
”Ditt eget bästa,” svarade anden.
Scrooge svarade, att han vore synnerligen
tacksam derför; dock tänkte han inom sig sjelf,
att ostörd nattro varit att föredraga framför den-
na visit. Anden hörde honom förmodligen tän-
ka så, ty han tilläde genast:
”Din räddning, om du så vill. Se dig väl
före!”
Under det han så talade, utsträckte han sin
starka hand och fattade honom sagta vid ar-
men.
”Stå npp och följ mig!”
Förgäfves skulle Scrooge hafva invändt, att
väderleken och tiden icke voro passande valda lilt
en spatserfärd, alt sängen var varm, och att ther-
mometern stod långt under fryspunkten, att han
icke hade på sig annat än nattrock, tofflor och
nattmössa, ja, för tillfället var behäftad med snuf-
va; — den hand, som fattat honom, fastän mjuk
som en. fruntimmershand, kunde icke motstås. Han
steg upp; men, när han såg anden vända sina steg
åt fenstret, fattade han honom bedjande vid hans
lifroek.
”Jag är en dödlig,” sade ban, ”och skulle
kunna falla.”
”Låt min hand blott en gång vidröra dig här,”
sade anden och lade sin hand på hans hjerta,
”och du skall icke sjunka.”
Medan dessa ord talades, skredo de ut genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
