Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
väggen och stodo nu på en landsväg, som sling-
rade sig fram mellan åkerfält. Staden var för*
svunnen, och dercfter syntes intet spår. Afven
mörkret ock dimman voro försvunna, ty det var
en klar, kall vinterdag, ock på marken låg snö.
. ”Ack, min Gud!” sade Scrooge ock slog ikop
känderna, när kan såg sig omkring. ”Här är
jag född; kär tillkragte jag mina barnaår!”
Anden betraktade konom mildt leende, ock
den gamle mannen tycktes ännu känna vidrö-
randet af kans kand, så lätt det än varit. Tu-
sen dofter tycktes simma i luften, ock tusende
tankar, tusende länge sedan bortglömda förhopp-
ningar, fröjder ock bekymmer förena sig med
dem.
”Dina läppar darra,” sade anden. ”Och kvad
kar du der på din kind?”
Med ovanlig osäkerhet i sitt uttal frammum-
lade Scrooge till svar, att det var en liten blem-
ma, samt bad anden föra sig hvart han ville.
”Kommer du ikog vägen?” frågade anden.
”Om jag kommer ikog den!” svarade Scrooge
hastigt; ”med förbundna ögon skulle jag kunna
gå konom.”
”Märkvärdigt att du glömt konom under
så många år!” anmärkte anden. ”Låt oss gå vi-
dare!”
De gingo fram utefter vägen, ock Scrooge
kände igen kvarje grind, kvarje stolpe, hvarje
träd, tilldess på afstånd syntes en liten småstad
med sin bro, sin kyrka och sin flod. Nu kommo
några små lurfviga hästar trafvande, ridna af gos-
sar, hvillta ropade an andra gossar, som åkte i
vagnar ock kärror. Alla voro glada i själ och
hjerta samt jublade kvarandra till mötes, så
att de vida fälten gåfvo genljud af deras glädtiga
skratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
