- Project Runeberg -  Jul-aftonen /
71

(1844) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EFler en stund började sällskapet leka pantlekar,
ty det är alltid godt att blifva barn pä nytt; syn-
nerligast vid juletid, då Cliristendomens höge stif-
tare sjelf var ett barn. Först kom blindbock, det
var naturlig sak. Men jag tror lika så litet, att
Topper var verkligen blindbock, som jag tror, att
ban hade sina ögon i stöflorna. Enligt min oför-
gripliga tanka spelade Topper och Scrooge’s sy-
sterson under ett täcke, och förmodligen var ju-
lens ande med i hemligheten. Hade hans ögon
varit verkligen rigtigt förbundna, så skulle han
aldrig kunnat taga så noga reda på den corpulen-
ta systern med spetsmantiljen, som han nu gjor-
de. Han stötte omkull eldgaffeln, föll öfver sto-
larna, rusade rakt mot pianot, vecklade in sig i
gardinerna; men alltid följde ban den muntra flic-
kan, lion måtte gå hvart hon ville. Han visste
alltid livar den corpulenta systern var, och ingen
annan än henne sökte han få fatt på. Om någon
rent af sprang honom i händerna, som många gjorde,
så låtsade han väl, som sökte ban hålla fast dem;
men det låtsade ban bara, det kunde alla se,
ty nästa ögonblick förföljde ban åter henne. Der-
emot protesterade bon också flera gånger och be-
dyrade, att det icke gick rätt till, oeb det gjorde
det säkerligen icke heller; men, när han slutligen
fick henne fatt, när ban, till trots af frasandet i
hennes sidenklädning och alla hennes försök att
komma undan, stängt in henne i en vrå, hvarur
det var henne omöjligt att komma ut, då bar han
sig rigtigt afskyvärdt åt, ty han bedyrade, att han
icke visäte kvem hon var, utan påstod sig behöf-
va vidröra hennes hårklädsel och ytterligare öf-
vertyga sig derigenom, att han fick taga på en viss
ring på hennes hand och en viss kedja på hennes
hals. Säkerligen sade hon honom också allvar-
samt sin mening öfver slika friheter, ty när en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:44:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/julaftonen/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free