Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGEN.
75
Han häktades.
»Får jag se min hustru innan jag föres bort?»
frågade han.
»Det är öfverflödigt att söka invärka på henne
med några krokodiltårar», sade Per Eliasson, som
öfvervarit förhöret. »Hon känner dig för väl nu.
Du ljög dig till hennes tro, och du ljög dig till
gården. Du har bestulit dina
inteckningshaf-vare, som nu få ta emot en värdelös gård för
sina lån till dig. Du har bestulit mig på alt,
ända intill det födoråd jag betingat mig, ty det
mäktar inte gården utgöra nu. Du har bestulit
kommande släkten, då du huggit ned skogen...
Och alt detta är kanske blott en del af hvad
du gjort — det skall väl snart spörjas om du icke
gjort flere brott — brott för hvilka du icke kan
lagligen dömas, men för hvilka jag dömer dig,
och hon.»
»Jag vill se henne», sade Ringberg med af
vrede glänsande ögon.
»Din befallanderätt öfver henne är slut nu.»
»Hon är min hustru.»
»Nej, dom för nesligt brott är laga grund för
skilsmässa, och ingendera lär väl länge utebli för
dig.»
»Afför honom», sade länsmannen.
»Farväl», sade Per Eliasson. »Med
förbrytarplaner kom du hit, som dömd förbrytare far du
härifrån. Aftåget är värdigt intåget.»
Karin stod på trappan och såg mannen skarpt
in i ögonen, då han affördes. Hon sade icke ett
ord, men hans vredesord och förbannelser öfver
henne och Per Eliasson ljödo i hennes öron så
länge han var i hörhåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
