- Project Runeberg -  Med Kaaparen till Afrika /
52

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24 april

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

styrbordsvakten. Som vanligt skickades de yngsta ut på nocken,
men eftersom vi lågo för styrbords halsar hade jag
ett relativt lätt arbete, emedan hela seglet och buken
blåste över åt lä. Jag gjorde fast mitt och makade
mig inåt buken, när de andra gett sig över för att
hjälpa dem i lä. Man gick naturligtvis i detta mörker
endast tum för tum in på pärten.

Då märkte jag en man som kröp efter mig hela
tiden och jag tyckte att det var som det skulle vara.
När jag kom in till märsen, var de andra färdiga på
lä nocke och började äntra ner. När jag själv började
äntra ner märkte jag någon över mig som också skulle
äntra ner — men han kom aldrig ner: När jag
hunnit till nagelbänken, jumpade jag ner och gick akter
över för att vara med om mönstringen på förkant om
kajutan. Alla voro närvarande och 1:e styrman
beordrade frivakten och dagmännen till kojs.

Då skrek jag: — Det fattas ju en. Det var en efter
mig och han har inte kommit ner!

— Vem faen ä dä? Vi ä ju alla här! skrek någon
av kamraterna. Vi drog oss in i skansen och ingen
saknades. Vi började dra av oss oljekläder och
sjöstövlar och jag anmärkte till äldste man, segelmakarn:

— När jag var ute på lovarts rånocke hade jag en
utanför mig, men märkte honom inte förrän jag
började äntra in. Var faen ä den?

Segelmakarn tittade på mig allvarligt men svarade
inte. Jag började diskutera saken med en äldre
kamrat, men segelmakarn gav oss en blick som kom orden
att frysa fast på våra läppar. Ett par dar efteråt ville
jag ta upp saken igen med segelmakarn, då han var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaaparen/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free