Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig herr Forsbergs hvitdraperade näsa, tilläde hon:
»Det är alldeles öfver nu, du är väl inte ond?»
»Nej, kära du, det der har jag sett och hört så
mycket af, att jag börjar bli van vid det.» Men tonen
lät litet stucken.
Emellertid återkom fru Asp med fikonen, och
stämningen blef genast god igen.
När de båda flickorna återvände, var det kolmörkt.
Plask, der var det en vattenpuss och plask, der var
det en annan. Ett, tu, tre lyste det i mörkret till
något hvitt, som genast försvann. Om ett par
ögonblick hörde de en röst bredvid sig: »Äro damerna ute
och promenera så här sent? Kanske man får lof att
göra sällskap.» Det var herr Forsberg, som vågat sig
ut under mörkrets hägn och i ett ögonblick befriat sig
från omslagen, när han fick se de båda flickorna.
Eva hade ett kort och afvisande svar på tungan,
men hon teg af undseende för Selma.
»Herr Forsberg har varit så snäll och tänkt på
mamma med en present, som vi just nyss smakat på»,
sade Selma. »Tack, snälle herr Forsberg.»
»Ingen orsak, alldeles ingen orsak», sade herr
Forsberg, »jag tänker gumman kan behöfva litet att
krya upp humöret med ibland. Det var ett infamt
väglag.»
»Jag skall gå förut», sade Eva, »det är värst midt
på vägen. Jag tror man måste arrangera gåsmarsch
utmed dikeskanten», och dermed satte hon af i spetsen
för dem.
»Gåsmarsch, ha, ha, ha, fröken är rolig. Alldeles
rätt ja — gåsmarsch — ha, ha, ha,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
