Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte nöjet för mig i dag! Jag kan inte vara glad,
om du sitter här. Det är sista gängen vi f& vara
ute sä här i år. Snälla, snälla Hans.»
Men i stället för att svara böjde sig Hans mot
bordet och suckade.
Lena flyttade sig ögonblickligen fram på hans
knä, stack armen under hans hals och drog hans
huvud till sig. »Jag brukar vara så ledsen ibland,
snälle Hans», sade hon. »Men när jag kommer ut
i luften, så blir det bättre. Se här är din hatt.»
Hon sprang ned, tog den och tryckte den på hans
huvud. »Kom nu, jag släpper dig inte.» Och hon
böqade streta och draga i hans armar allt vad hon
orkade.
Hans måste småle åt henne, men hur det var,
så lät han sig motvilligt dragas med. Lena var
överlycklig åt sin kusk, och tåget sattes i gång.
Informatorn och Hugo åkte i gigg och sist kom höskaket.
Vid kvarnen stannade alla vagname för att
inhämta barnen, som voro alldeles över sig givna av
förtjusning. Olle hade alldeles lagt bort sitt vanliga
betänksamma väsen; han hade snott omkring och
hoppat på sitt klumpiga sätt hela morgonen. Det
var nästan som om hans barnahjärta svällt ut av
glädje att på denna dag få avkasta alla de bördor,
som utan tvivel voro för tunga för honom. Ty Olle
gick ofta och grubblade för sig själv, huru han skulle
kunna gå i land med vad han åtagit sig, när den
långa, mörka och kalla vintern kom. Men i dag var
han för en gång, sedan fadern dog, ett sorglöst barn,
som icke tänkte på framtiden det allra ringaste.
Men Mina hon hade Anna Lisa vid handen, och
hon gick fram till Lena, neg och sade: »Har fröken
något emot, att den här flickan får följa med? Vi
blev så goda vänner, när vi gick hem från Stordala
tillsammans, den där gången, och bon har lov av
kyrk värdsmor.»
I Lenas milda hjärta kändes ett litet stygn.
Varför kallade Mina henne för fröken, och varför var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
