Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
voro upphängda. Närmast kring spisen hängde sofvelförrådet
upp under taket.
Wäggarne voro panelade, fönstren mycket små, endast
omkring en fot i qvadrat och rutorna fästa med bly.
Gafvel-fönstret var dock något större än sidfönstren.
Som talrikar begagnades brädlappar af omkring tre fots
längd, så att två personer alltid skulle hafva en. Senare blef
dock vanligt att hafva svarfvade trätalrikar.
I »hälgdagsstugan» funnos äfven två »ståndsängar» och
vanligen en massiv ekkista vid hvardera fönstret på rummets
långsidor. Dessa kistor voro vanligen målade med röda, gula
och gröna blommor på locket. Skåp, skänk eller byrå hörde
ännu icke till möblemanget. På främre gafveln var ett
långbord och tvenne säten liksom i hvardagsstugan. Öfver bordet
hängde upp under taket ett lakan fästat med alla fyra hörnen,
så att det var spändt; på lakanets midt var utsydt med ullgar^
eller måladt en större prunkande blomkrans, i alla fyra hörnen
voro äfven några blommor. Detta lakan skulle i synnerhet
vara upphängdt vid kalaser och högtider och kallades »hänning».
Äfven detta rum var för det mesta paneladt; någon gång fans
också tapeter. På sängarne lågo »huhårsåklä».
Klädedrägten. Af denna, ofta ganska egendomliga, är
snitten nu till större delen bortglömd, men något fins ännu
qvar, som kan förtjena att bevaras.
Den mod och form, hvari fruntimrens hår uppsattes, var
fordom likasom nu omvexlande äfven på landet. För något
öfver 100 år sedan hade i synnerhet de unga flickorna håret
tillbakastruket och deladt i nacken, men ej flätadt, utan endast
snodt. Hvarje söndag måste de då »lätt’ binn’ opp säj», då
de gingo till hvarandra för att hjelpas åt. Ett långt rödt ylleband
fästes med ena ändan uppe i nacken. Det snodda håret skulle
viras med detta band och sedan läggas upp kring huvudet i
form av en krans. Detta kallades »binnicker». I nacken fästes
ett stycke tyg, som var utsydt med löf, grenar och blommor
af långa, smala perlor (»stråperlor»). Detta var »nacksmycke»
och begagnades af brudtärnor. — Något senare blef det
modernt att hafva »möss’ och stöck’». Dessa mössor voro af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
