- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XIII. (1925) /
23

(1898-1962) [MARC] [MARC] [MARC] [MARC] Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23

siden, oftast hvitt, och så små, att de endast skulle sitta på
sjelfva »hufvudskulten». Formade av något tunt papp och
utanpå detta stoppade med något bomull, voro de styfva och
oböjliga. De voro utsydda med de allra vackraste blommor
och bär af siden i alla färger. Innan mössan påtogs, skulle
»stöcket» sättas kring hufvudet. Detta »stöck» var en spets
av omkring tre tums bredd, som var så lång, att den skulle
räcka kring hufvudet och fästas i nacken med en nål. På den
del af mössan, som var bakåt, satt en bred sidenrosett. Utanpå
mössan begagnades alltid hvitt kläde. Wid nattvardsgång
togs hufvudklädet af i kyrkan och endast »moss’ och stöck’»
fick sitta på. Denna hufvudbonad, som utan tvifvel är en af
de mest prydliga, som funnits bland allmogen, började
begagnas omkring 1800 och fick vara i bruk ända till 1850-talet.

Den öfriga klädedrägten, som begagnades vid samma tid,
som »binnicker», var vadmalskjortlar, hvari framvåden alltid
utgjordes af ett stycke grof linneväf. Däraf fick dock ej något
synas under förklädet, som var nästan lika långt som kjolen
och så bredt att det skulle räcka ihop bakom. Det var
vanligen af kattun. Under den varmare årstiden nyttjades aldrig
tröja. Fruntimren gingo då åt kyrkan i lintygsärmarne; men
ett vackert »lifstöck» måste då höra till klädseln och bestod
af något slags tjockt blommigt tyg, liknande vår tids
yllemöbeltyger. »Lifstöcket» var mycket urringadt på bröstet.
På fötterna begagnades skor.

Till denna tid hörde äfven »snappsäck», lösfickor eller
»löslommor», hvilka voro af blått vadmal och skulle vara två lika.
De knötos fast utanpå kjolen, men under förklädet. Ju mer
dessa »snappsäck» voro utsydda med rödt, gult, grönt och
hvitt ullgarn, desto bättre. — Kjolens färg var röd, blå, grön,
grå eller svart, men tyget var alltid vadmal.

På norra Öland var fruntimrens hvardagsdrägt skinpels
och skinkjortel.

Karlarnes klädedrägt utgjordes af en lång tröja med skört,
knäbyxor af skinn eller vadmal med silverspännen vid knäna
samt »sveckelstrumpor» och skor med silfverspännen.
Hufvud-bonaden var en hög filthatt, nu kallad »starholk». När
långbyxor började begagnas, blef äfven ny mod med rockarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:14:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/13/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free