Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
varande tillfällen företagit färd med trupp, liade de jämlikt
bestämmelserna i 8 kap. 1 § 2 mom. K. K. d. 22 juni 1928 (n:r 260)
med vissa tilläggsbestämmelser till de militära
avlöningsreglementena, jämförda med bestämmelserna i 18 § allmänna
resereglementet d. 27 juni 1929, icke ägt uppbära traktamente för omförmälda
nätter. Revisionen yrkade fördenskull, att kaptenen C. W.
Prin-zencreutz, vilken i egenskap av regementsintendent vore ansvarig
för utbetalningarna, måtte åläggas återbetala 12 kr.
Prinzencreutz bestred anmärkningarna under förmälan, att resa
såsom följebefäl vid värnpliktigas in- och utryckning icke vore att
betrakta såsom färd i trupp.
Armé†örvaltn:s civila dep:t yttrade i resolution d. 10 nov. 1936:
Då Wijkmark och Linnman jämlikt 7 kap. 1 §
tilläggsbestämmelserna till officersavlöningsreglementet för ifrågavarande dem
anbefallda färder i trupp ägt åtnjuta traktamentsersättning enligt
allmänna resereglementet samt i fråga om förrättningsmans rätt
att enligt sistnämnda reglemente åtnjuta traktamente för natt icke
funnes stadgad annan inskränkning än att sådan förmån icke
ut-ginge, då vederbörande erhållit kostnadsfri inkvartering eller på
statens bekostnad innehaft sovplats å järnväg eller liggplats å
fartyg, alltså och då Wijkmark och Linnman, vilka för nämnda med
färd i trupp företagna resor färdats å extra militärtåg och sålunda
under ifrågavarande nätter icke åtnjutit förmån av nyss angiven
beskaffenhet, måste anses berättigade att komma i åtnjutande av
traktamente för natt, kunde anmärkningsyrkandena icke bifallas.
Revisorn G. Hessler fullföljde å tjänstens vägnar revisionens
talan hos KammarR. och anförde därvid huvudsakligen följande.
Det kunde ifrågasättas, om rätten till traktamentsersättning i
förevarande fall vore att bedöma enligt de av civila dep:tet åberopade
bestämmelserna i 7 kap. tilläggsbestämmelserna till
officersavlöningsreglementet. Det vore nämligen att märka, att en
beställ-ningshavare, som i egenskap av marschbefälhavare för in- eller
utryckande värnpliktiga företoge färd tillsammans med trupp, hade
att därunder fullgöra viss tjänstgöring. En dylik förrättning
syntes därför böra betraktas såsom en tjänstgöring utom
förläggningsorten och rätten till traktamentsersättning, på sätt i
anmärkningarna framhållits, bedömas enligt bestämmelserna i 8 kap. 1 § 2 mom.
berörda tilläggsbestämmelser, jämförda med bestämmelserna i 18 §
allmänna resereglementet. Frågan om traktamentsersättning till
marschbefälhavare vid färd tillsammans med trupp hade vid flera
tillfällen varit föremål för prövning av KammarR., som därvid
fastställt anmärkningar mot utbetalningar av nattraktamente till
dylik personal. På grund av det sålunda anförda och då vad
civila dep :tet anfört i sin resolution icke kunde anses utgöra skäl
för ett frångående av den princip, som kommit till uttryck i
KammarR^ i ett flertal liknande fall meddelade utslag, hemställdes,
att KammarR. måtte, med ändring av civila dep:tets resolution,
bifalla de av revisionen i anmärkningsakten gjorda
anmärknings-yrkandena.
2† —383978. Kammarrättens årsbok 1938.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
